Minne av aprilhimlen.

Bara för att jag har världens finaste klänning på mig så langar jag en dikt jag skrev för ett litet tag sen.

29 april (kl. 19:12, mer exakt)

Glädjerus då du kommer mot mig
som såpbubblor i tusen färger
(alla utom SVART)
Ser dina rosa läppar forma sig
redo att blåsa ut
(luft du inte mer behöver)
Du sitter bakom mig, vidrör min axel
skrattar åt något jag sagt
(säg att det finns tid för oss?)
Aprilhimlen var blåvitt mild
som i min favoritsång
(egentligen är du inte kär i mig)
Men vem reflekterar över sådant
när allt är underbart
(tretton år, vidrör ren perfektion)
Och då jag måste hem, tyvärr
får jag en kram och ett 'vi ses imorrn'
(då hade jag ingen aning om
att dagen inte varade föralltid)

Jack of Hearts.

Ibland Rätt ofta har även jag mina mindre lyckliga dagar.
Dagar då man inte kan göra lyckade amerikanska pannkakor, då ens favoritstrumpbyxor går sönder och då man inte har någon att prata med.
Behöver jag nämna att idag är en sådan dag?
Egentligen vill jag bara lyssna på musik och stanna i sängen och tycka synd om mig själv, men det tycker inte mina föräldrar är nån bra idé. Dom har fortfarande inte märkt att jag snott deras kamera. Tihi.

It was known all-around that Lily had Jims ring
And nothing would ever come between Lily and the king
No, nothing ever would
Except maybe the Jack of Hearts.

Ordekvillebrist.

Ordekvillebrist - "någon som kan många ord och som briljerar med det" som min käre fader valde att beskriva det.

Jag minns ännu hur nervös jag var idag för ett halvår sedan. (Ja, jag säger så. Idag för en månad/ett halvår/ett år sedan. Det är siffran 4 som är viktigt i sammanhanget.)
Sedan kom du hem igen, och allt jag någonsin vågat önska mig slog in.

Do you wanna live
I'll promise you to give
Every little twinkle
Until I lose everything
If you just let me try
You'll wonder why you cried
This poem like an airplane
Will fly and touch the sky

- för Sugarplum Fairy är bäst när man är ledsen, tömd på kärlek och känner sig ensammast i universum.


RSS 2.0