400 slag -

Bara för att jag har världens finaste klänning på mig så langar jag en dikt jag skrev för ett litet tag sen.

29 april (kl. 19:12, mer exakt)

Glädjerus då du kommer mot mig
som såpbubblor i tusen färger
(alla utom SVART)
Ser dina rosa läppar forma sig
redo att blåsa ut
(luft du inte mer behöver)
Du sitter bakom mig, vidrör min axel
skrattar åt något jag sagt
(säg att det finns tid för oss?)
Aprilhimlen var blåvitt mild
som i min favoritsång
(egentligen är du inte kär i mig)
Men vem reflekterar över sådant
när allt är underbart
(tretton år, vidrör ren perfektion)
Och då jag måste hem, tyvärr
får jag en kram och ett 'vi ses imorrn'
(då hade jag ingen aning om
att dagen inte varade föralltid)